Detta hände vid jultid. Det hade varit bygudstjänst och nu tronade den nye, något fetlagde komministern som hållit i mässan i finsoffan i salen. Framför honom fanns ett fat med kanelbullar och kakor samt ett annat med en gräddtårta. Prästen stånkade vid åsynen av alla godsakerna; ögonen ville en sak, kroppen en annan. Han ojade sig en smula över att alla jämt bjöd på "sju sorters kakor" ute på landsbygden. Då gjorde Pappa slut på hans tvekan genom att säga "jomen, hen ha mä bärre fem sorta så de går no vejn!" Sagt på det där fastslående sättet han var expert på. Den stackars prästen vågade inte avstå från en enda kaksort... alltmedan han stånkade, alldeles högröd i ansiktet.

Medan detta pågick i salen hade vi syskon lite fuffens för oss ute i köket. Eftersom prästen var ny skulle vi vara artiga och presentera oss. Vi ställde upp oss efter åldersordning och tågade genom kammaren in i salen med ganska långt mellanrum mellan oss. Var och en av oss hälsade artigt på prästen och gick sedan ut genom den andra dörren som ledde till farstun. Sedan fort in i köket igen och så tog vi en runda till...

Prästen såg lite förvirrad ut och frågade så Pappa hur många barn han hade. Pappa strök sig eftertänksamt över hakan och svarade: "Tjaa, de' kan en inte så noga veta!"