Mitt sorgsna jag tog spjärn, emot min ilska!
I ilskan gjorde sorgen mindre ont.
Jag ville aldrig såra eller håna.
men lindra min smärta för en stund. 

Jag saknar dig i djupet av min själ.
I akt och mening gjordes inget fel.
Jag pressade dig in i galen hörna.
Du sa att om du varit fri,
du skulle kommit springande till mig. 

De de enda ord jag hörde var;
Du skulle komma springande till mig!
Min längtan var så stark, 
trots att jag visste det var utopi. 

Jag drömmer, tänker, undrar hur du har det.
Om du har glömt det fanns en sorts magi? 
När du sa det som ekar i min skalle;
du skulle komma - springande till mig!