Detta mitt imperativ var inför denna sköna dikt:
"Väg mina ord väl men framförallt dem noga se"

Min ambition var inställd att fånga mången djup tanke
Likt en fiskare på öppet hav jag slängde ut mitt nät

För att stärka mina nerver på farligt guppande båt
några smuttar från Bacchus krus jag började klunka

Utan att egentligen förstå (fast jag hade mina aningar)
började jag stave fel och enlka rim ur mig felslinke

När jag sedermera såg 
på min känsliga diktarvåg
att hög tanke hade blivit låg
*Suck* och med orden blev det inte mycket med:

Floppeti flopp, kurmara i darlen, wii wiii wi, frraka sandlatåg

Då blev jag poetiskt beklämd
Ja, helt uppriktigt nedstämd

Så: Våga såga! Voilà, till Er mitt slutord tillika mitt edikt