Tyckte jag hade så tydliga själ
Jag ville ju bara så innerligt väl

Jag måste nu svälja den smygande förtreten
För i dörren stod hopplösheten
lika uppkäftigt som svart och sleten

I fönstren brinner de tre nya ljusen
Men inom mig är marken stel och frusen
och vägen till lyckan ordentligt försluten

Säger till mig själv, din dumma fåne!
Trots den kalla januari kan jag lura dig till Skåne

Min vandrig från landet långt borta
Har nu börjat med steg så korta, så korta