För att jag tillåter mig att falla
då natten döljer alla spår
ingen är vaken nog att lyssna
ingen hör hur jag går och går
här finns inga märken i ljuset
ingen ser min kind och all min gråt
och du är så långt i från mig
att du inte hör mitt förlåt

Jag vet att du förmodligen sover
vilar kinden emot linne svalt
drömmarna kan ge dig vila
min vakenhet är vald
mina händer är svullna och trötta
mina ögon upphört att se ljus
och av alla gårdarna i bygden
är ljuset det enda i vårt hus

jag skulle bränna gårdagen i flagor
tills inga minnen bestod
för det gör så ont att känna
för det finns inga ord
elden som tär inuti mig
i den har du ingen orsak alls
det är lagarna som formas i tiden
som ska hatas om någonting alls

och drogerna som tar dig i från mig
de som du själv har valt
de samlas som skepnader i mörkret
som någon ond saga du har svalt
och jag stoppar fingrarna i halsen
som om du skulle kräkas då
men du måste se mina revor
hur skulle allting annars förmå

Och helgen kommer med ansvar
har jag någonting alls att ge
jag sitter här vid min dator
och ser utan alls att kunna se
jag saknar dig som ljuset i mörker
tänder alla hopp jag har
hoppas att kunna hitta till oss
och det som ännu finns kvar

Det är där jag darrar inför allt
som jag vet jag måste klara av
så långt borta i från dig
klara livets nav
så jag




går trött och sluten
innan morgon blivit dag
mitt hjärta i natten försluten
inga tårar blir av.