Nätterna i Juni föll som aska över dagen
innan mörkret som alltid föll
det tar tid innan man lever
och inser vad som höll

Vi bröt dagen som ängsliga timmar
dansade genom all nakenhet
hittade stenar innan dimman tog bort dem
kan man bli mer vaken än det

Du har stannat timmarna nära
men dagarna gav du bort
hur ska jag någonsin glömma
att det var du som gjorde drömmen kort

Om jag dansar för mitt eget
om jag faller mitt itu
kan jag någonsin glömma
att drömmar gav mig ett nu

Kan jag plocka livets frukter
och tro att saften når till dig
trots alla äpplen i världen
tänker jag på dig