Jag har stannat vid ett andetag
jag har böljat vind för vind
jag har bugat alla klockor
smekt smörblomma mot kind

jag är ändå ensam
som städer utan hus
jag är ändå bruten

Vi har tittat på möbler
samma vi såg sist
och jag följer inte med dig
men jag undrar vad jag mist

Du sa att jag kunde skövla städer
men jag vill bara vandra skog
jag tror att det är du
som mitt i livet inte får nog.

Jag är ändå ensam
som städer utan hus
jag är ändå bruten

Du tvekar där jag går
mina fotsteg bränner vida
dina himlar kan du aldrig nå
inte med mig vid din sida

jag är ändå ensam
som natten utan ljus
men det är ändå
du
som står utan hus.