Hon flyter genom det mäktiga
gamla stenar kantade av grå grå

hon har sprungit strandlinjen men det var kostsamt.

Det var när himlen höjde sig hög och
andetagen samlades i en kokong, som en

nyfödd isfjäril.

Det var då jag förstod att mista.

Att när man ser ut över oändligt så finns
inga frågor längre, inga svar.

Bara det växande i att brista.