Vi är rader efter varandra. Som våra återhållna andetag syresats av himlar i kvällslås. Vi som alltid sprungit vilt når inte strömmarna på andra sidan. Nedböjda med ytterligheter så nära, nävar i randen av liv. Ska vi somna så, som stenstoder i början av sol.

Du har alltid öppnat mig till morgonfärde, fyll mina ögon med år.


Älskade.