Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

klorofyll=grönt ( dåre, dåre, dåre )















Jag har aldrig förstått det där med det vita och
ljusblå. Är det för att man i sjukhuskorridorer, på
salarna, i doktorns händer är lite närmre himlen?
Vore det inte bättre med lite gult, lite sol eller mask-
rosor, lite smörblomsfärg när man är sjuk?





Närmre himlen känner man sig ändå. Åtminstone
närmre döden.

Dagen vill leta sig in, och jag tror inte att jag kan
klara en dag till. Täcket väger fyra hundra kilo, och
jag är ganska spinkig nu.
Och torr. Jag förstår inte varför huden envisas med
att falla av.
Strax innan dagen kommer in i rummet kommer
Martin in. Jag vet inte om jag kan klara också
hans tyngd. Inte idag.
Han säger att alla gör det här. " Alla gör det" .
Inte särksilt upphetsande. Men det gör mig föga.







Jag räknar inte med att bli upphetsad. Även om
det händer ibland. Jag räknar med att få en liten
stund av min monotona vardag att passera ett uns
snabbare.
Han vet att den andra sängen på mitt rum är tom
just nu.




Det verkar finnas underskott av dårar för tillfället i
denna stad, för hispan har allt som oftast ett par
tomma bäddar. Han smyger tyst genom rummet och
fram till mitt vita och ljusblå. Kryper ner och frågar
om jag sovit. Med eller utan tablett. Det är sådant
som man frågar varandra om här,

även om man egentligen inte bryr sig om svaret.
Han frågar men jag vet att han inte undrar för jag
känner att han redan är hård.



Han lägger en ganska kall hand mellan mina ben,
hittar en liten bit skinn och börjar att massera den.
Jag tänker att jag inte vet vad den biten skinn heter,
att jag knappt vet vad någonting kring mitt kön heter,
och jag ligger en stund och funderar på att jag
inte kan minnas en enda timme av sexualkunskap i
skolan.






Till och med taket ser vitt och ljusblått ut härifrån.
Det var nog vitt en gång, men nu ser det strimmigt
ut. Undrar hur många blickar som passerat detta
tak. Kan man räkna blickar? Kan det inte finnas
flera i en enda?

Han masserar på och andas tungt, och jag tänker
att jag hellre läst en stund. Gjort detta senare.
Mellan lunch och kvällsmålet. Efter rökstunden.
Men det känns ändå skönt. Varmt att någon ens
försöker med mig.
Och det gör han. När hans mun och ganska
stora läppar träffar min bit av skinn, och allt
det som är mig så ostuderat, när han ritar cirklar
där så blommar jag.






Då blir jag det gula i smörblomman.


Alla gör det här. Men jag är inte som de andra
dårarna. Jag är bara här för medicinjustering.
Jag hoppas att det tar lång tid, för här behövs
egentligen inga tankar. Mina är snart slut.
Jag tror att jag överbrukade dem förut.





Jag behöver bara något som dödar en stund
av min monotona dag.
Man kan inte drömma om maskrosgult hela
tiden.














Övriga genrer (Drama/Dialog) av lyckeli
Läst 1834 gånger och applåderad av 77 personer
Utvald text
Publicerad 2010-02-17 10:14



Bookmark and Share


  Åsa Njunjes
Dras in i texten och vill veta mer. Väcker frågor och nyfikenhet. Berör!
2015-06-25

    mögel
Åh. Fint, opretentiöst och stilfullt, passionerat ändå. Som en orkester. Tycker om flödet, att det är lättläst men inte lättförstått. Bara.
Bra, helt enkelt. Mycket bra.
2015-06-24

  EiraN
Fantastisk!
2011-09-18

  Erik Hall
Helt underbar text! Mycket bra skrivet!
2011-06-22

  glasblåsarblå
så vältänkt! jag tycker verkligen om den här texten, titlen, det vita och det ljusblå, kontrasten mellan himmel och jord, livet och döden. åh jag önskar jag kunde få ord på papper så skört som du kan.
2010-12-21

    vilgot hellros
mycket vackert
2010-11-17

    Alsander
Smärtsamt vackert.
2010-05-25

  Carl Thomas
face like a carcrash å livlös som en grönsak, det sköna med att vara döende...men som du beskriver det här, om inget så får ja hela bilden i huvudet, det är lättläst å en snutte-fucked i hela förloppet, det gillar jag =)

mycke bra skrivet å känslan är makaber..
2010-04-18

  rajaynaya
grymt bra, men kan inte hjälpa att jag känner mig illa till mods. bokmärke!
2010-03-21

  aol
underbar skrift,
2010-03-10

  Matilda Linnéa Tinér
det här är helt fantastiskt underbart vackert snyggt,
en otrolig skapelse!
2010-03-09

  Jan Simonsson
Jag tror att jag har lämnat en liknande kommentar förut: Detta ger mersmak och känns som om det skulle kunna leva vidare i romanform. Jag blir nyfiken på diktarjagets öde.
2010-02-18

  Pytti
Wow, vilken underbar text! På ett nästan lite obehagligt och vrickat sätt...
2010-02-18

  madinsane
och om man inte kan skriva någonting.. om detta är för bra för mina träliga reflektioner..
ähh, jag lägger den bland favoriter. det säger nog mycket mer.
2010-02-18

  Ewa-Britt Nilson VIP
Att bara få vara
till för en annan
en enda stund
den känslan kan
få en att bli solig
för hela året
men bara den
som varit utan
förstår ´et!
2010-02-17

  Ulf Lagerholm
denna tar jag till mig, dels för sitt mod, slingan väjjer inte för sådant som nästan aldrig annars låter sig redovisas, dessutom tycker jag om funderingarna kring färgerna i taket och på väggarna, det vita och blå, kontra jordens och maskrosornas färger

"Det verkar finnas underskott av dårar för tillfället i
denna stad, för hispan har allt som oftast ett par
tomma bäddar. Han smyger tyst genom rummet och
fram till mitt vita och ljusblå. Kryper ner och frågar
om jag sovit. Med eller utan tablett. Det är sådant
som man frågar varandra om här"

den passagen är underbar, sorgesam i sin autentisitet

jag lyfter min hatt
2010-02-17

  Niclas Petersson VIP
Obehagligt. Närvarande. Frånvarande. Mänskligt. Riktigt bra skrivet...
2010-02-17

  Yrre VIP
En text som verkligen berör. Kallt skrivet men ändå otroligt varmt. Tack.
2010-02-17

  Quasimodo
Både ett slag i magen och en tår för dagen och vanvettet vi sveper in oss i för att, klara en dag till !! Som alltid beunderar jag din förmåga att se och förmedla bilder och känslor med dina ord!! Tack för det och DU !!
2010-02-17

  stenen/ Yv Ericsson
en fantastiskt skriven närgången dagbok, eller? maskrosor. jo det är nog vad man kan tänka på dygnet runt just nu. med eller utan tabletter.
själv tittar jag på oranget när allt smärtar. oranget i allt. det stillar och läker. oj. nu flumma jag iväg.
du är fantastisk på att skriva. det är så mycket man missar här på poeter.
2010-02-17

  Gunnar Odhner
Ett ord kommer för mig: organiskt. Huvudpersonen är verkligen närvarande i kroppen och ändå på väg någon annanstans. Otroligt fint skrivet med den här längtan efter det solgula. Väggar som stänger in med sin vithet istället för att öppna.
Texten kunde lätt få ett ovanifrånperspektiv, lite cyniskt, på den där konstiga varelsen i sjukhussängen. Här finns inte ett spår av det. Berättelsen berör.
2010-02-17
  > Nästa text
< Föregående

lyckeli
lyckeli