Vi var ord skrivna av nattens pennor, svalt doppade i
bläck som lämnar märken i själen. Kroppen är lika naket vit som förut. Det syntes aldrig att vi talat samma du och jag.

Om du kringgärdat mina höfter hade jag kunnat glida med handen tafatt över mig. Jag hade vetat vart känslorna satt. Nu gör jag inte det.

Men jag vet vart gärderna ligger. Mer än du. Lera efter regn är formad kropp.
jag har satt mina märken där. Och orden.
De dallrar helt synligt i luften vart andetag. Vidare.