Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
15 år i år


Serenad i vintermörker.

Hon sa; vält mig åkertegar, lerfylld lust på min tunga
Han sa: all min åtrå till dig vill jag besjunga

De sa; Liv förutan levnadshopp
är försakande en saknads kropp.

Häll mig levnadsödets bronsförgyllda harmoni
Bred mig mängd av syre att andas uti

Sjung mig morgonhimmel och stjärnans sista ljus
kom och kom till mig i detta kärlekshus.


Bunden vers av Yrre
Läst 334 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-02-27 16:21



Bookmark and Share

  Marlboroman/Hg
Dessa rader här är så djävla bra till sitt innehåll att jag bugar och tar av mig hatten.
Samtidigt blir jag så förbannad för att du slarvat för att inte säga syndat:
"all min åtrå till dig jag vill besjunga" borde vara "all min åtrå till dig vill jag besjunga" (vi har omvänd ordföljd i svenskan).
"är försakande saknads kropp." borde vara "är försakande en saknads kropp."
"kom och kom till mig i detta kärlekens hus." borde vara "kom och kom till mig i detta kärlekshus."
"Häll mig levnadsödets bronsförgyllda harmoni" borde vara "Häll mig ödens bronsförgyllda harmoni"
Då FLYTER den underliggande lavan fram och allt sitter ihop som (språk)melodi!
Hatten är fortfarande av!
2010-02-27
  > Nästa text
< Föregående

Yrre
Yrre