Ibland gör sig drömmarna till gestalter

Stolpar omkring på långa okoncentrerade ben med pjäxor av skuld

Så virkar hjärnan en mantel till dem

Av stål som kan läggas på verkligheten

Jag vet inte

Men jag vaknar aldrig då det händer...

Fingrar stretar efter liv

Efter riktig verklighet uppstigen ur drömmars sumpmarker

Liv

Vakandes övervakar de drömmars irrfärder i landskap av årtusenden

Och ruskar försynt på sitt huvud...