i din hand fryser jag ej mer
och världen fylls av sången
att sommaren besegrat kölden

så snabbt fördunstar den
varmt rätas kurad förtvivlan
och plötsligt kan jag andas

obetvingligt trygg svarar du
när jag får din villkorslösa vila
av samma kärlek som när livet

då vågar mitt minne äntligen
en kyss strålar från henne
blir solkatten som torkar ögat

så blandas lycka och vemod
förblir i det liv som återstår
som syskon av samma väsen