På var sin sida av baren sitter de. Sneglar lite men inget mer. Han, gin och tonic. Hon, maltwhisky med en isbit. Mannen emellan ser långt innan de. Mötet mellan två. Serverar och nickar. Ingen av dem pratar med honom mer än vid beställning. Han har sett det så många gånger. Ensamheten. Vemodet. Det automatiska leendet som är lika tomt som blicken. Han skjuter fram en ny malt och hälsar från mannen på andra sidan. Hon ser frågande upp och möter hans blick. Varför inte, tänker hon? Hon kommer att ångra sig, det vet hon redan men va tusan. Jag behöver detta. Han känner hennes parfym. Söt men inte sliskig. Hon har vackra ögon. Lite sorgsna. Som jag känner mig, tänker han. Det finns ett djup som han känner igen sig i. Varför inte? Jag behöver detta.

Det blir inte som de tänkt sig, en snabbis och tack och hej. Det blir något helt annat. Han kysser henne. Försiktigt. Nytt, det känns nytt och varmt. Hon hittar en plats vid axeln som hon borrar in sig i. Luktar mjukt. Naken hud. Nästan ångande. Fingrarna kryper in i skinnet och letar hem. Händer stryker milt hår som silke. Det finns plötsligt inget att vara rädd för. Kroppar är bara kroppar. Detta är ögon och hud och känslan av någon nära. Närmre än på länge. Bådas längtan efter närhet. Det är inte lust. Sekunder av inga rörelser. Bara andning och njutning. Stängda ögon och dofter.

Hon har minnena med sig. Så många gånger i rafs och jäkt. Inte nu. Ingen stress. Inga barn. Inga krav. Stranden med vågornas brus kommer med honom, friheten i stilla. Han släpper efter. Inga prestationskrav. Håller om henne. En främling som känns mer närvarande än andra. Han vill ge nu. Denna kvinna som hittat in med sina sorgsna ögon och mörka röst. Hon andas förväntning i varje suck. Darrar lite. Han ser djupt in. Klär av henne. Möter skalet med läpparna. Kysser innanför. Lägger ner henne. Det finns inga förlorare här. Lägger sig mjukt ovanpå. Hon drar ner honom tyngre. Finns inga tvivel längre. Hon behöver denna man. Just nu. Behöver hans tyngd som håller henne nere i det varma, mjuka. Han tränger in och tårarna kommer. Han slutar röra sig. Hon skakar på huvudet. Fortsätt, ber hon. Hon är långt borta. Det finns inga sagor. Det finns här och nu. Saknaden känns så stark. Längtan efter detta. Han försöker läsa henne. Hon gråter. Njuter med stön men gråter. Han känner sig större än på länge. Det finns en mening med detta. Han behöver henne. Få ge någon allt. Rör sig i en takt tills han känner hur hon rör sig med honom. Ökar i styrka. Följer varandra. Nära. Hon slår armar och ben runt honom. Håller hårt. Släpper honom, ber honom komma. Fast i varandras ögon är de samma. Kommer och håller kvar.

Ligger bredvid. Tätt. Han lägger huvudet mot hennes bröst. Det är kvinnan. Den stora. På alla sätt vacker. Inte rädd längre. Inte för henne. Inte för någon. Hon finns. Ligger här. Han är man. Äntligen man. Det bubblar inifrån. Kommer inte ut. Släpp ut det, säger hon. Som om hon läser hans tankar. Han är ovanför henne. Stödd på armarna spänner han kroppen och ylar.