Vardagen
bär sin sten;

stöter och blöter
blå märken som vidgas
för drömda monument;

ett skenbalsam läker två dimensioner  
och befäster mausoleets port



Varje natt föds ett hörn
av ett litet barnafinger

Endast en halv millimeter
från byggmästarens torn
förkastas det kanske

Igen

 

Vissa ord
måste tydligen utelämnas

För endast då
bär stenarna upp
till ett okänt krön


Och havet
kan därifrån ses