Vi föds fria ur energin. Vi materialiserar på denna jord med den enda materian vi behöver då.

Vår kropp.

Andra kroppar tar hand om oss och stöttar, hjälper och lär oss om livet på denna jord. Vi växer och formas med lek och sak och formas sakta från vår urstund. Kropp till sak. Tidigare än vi märker så har vi glömt enkelheten i hjälpen och börjar se gränser och skapar nivåer som ej behövs där någon annan tror sig högre än först. Starkare än svag, längre än kort.

Vi har vår kropp.

Hela jorden är vår men när materian tynger oss så utvecklar vi oss inte så långt. Då tror vi oss behöva alla dessa saker som vår hjälp och har redan då glömt var vi kommer från.

Vår kropp.

Vi kommer från allt och kan göra allt men vi begränsar oss i en liten box där väggarna består av det materialistiska vi tror oss behöva och även om vi ser upp över öppningen i vår materialistiska box så har vi svårt att komma ur den utan att släppa taget om saken och lita på det vi fick med oss.

Vår kropp.

Vi behöver inte miljoners, miljoner för att hjälpa utan det ända som behövs är viljan. Kollektiv vilja och att våga leva livet utanför boxen där alla kommer ur sina boxar och upptäcker att vi har hela jorden, universum, ja allt att utvecklas i och det enda vi behöver är just

Vår kropp.

När tiden går mot slut är kanske då den tid, då vi har insikten att leva våra liv. Där ingen tror sig äga något längre och det enda som behövs för att hjälpa är viljan. Om du inte har nåt insikten är klättra ur din box då så kommer du lyftas ur den och det enda du får med dig är,

din kropp.