Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När livet rinner ut i sanden.


Öken

 

Vinden sveper...

 

Små sandkorn kryper snabbt över de större.

 

Bildar mönster i sanden som om de vill visa mig något.

 

Otydligt?

 

Bjuder upp till virvlar och piruetter...

 

Rasslar...

 

Sanden värmer...

 

Svetten rinner ner i mina ögon.

 

Svider...

 

Bländar mig, ljuset bländar mig.

 

Bränner min hud.

 

Torra kaktusblad som rasslar.

 

River som klor i mina trumhinnor.

 

Jag ligger...

 

Kan inte resa mig.

 

Någon viskar?

 

Är det solen som talar?

 

Tyst, tyst.

 

-Hjälp mig, hjälp mig då!

 

Tyst...

 

Någon har spikat fast min tunga i gommen.

 

Smakar som järn...

 

Vatten?

 

Nej inget vatten...

 

Torr som kaktus.

 

Rasslar...

 

Vem har spikat fast mig?

 

Varför har ni lagt mig här?

 

Det dallrar, luften dallrar.

 

Vågor?

 

Havet?

 

Kanske vatten?

 

Min chans!

 

-Hjälp mig, hjälp mig då!

 

Nej inget vatten.

 

Bara luft!


-Tyst, tyst, tyst...








 

Värmen som skapar vågorna.

 

Vinden som sorgedansar.

 

Glad som piruetter!

 

Solen som talar om ett annat liv.

 

Sanden som smeker mig trött.

 

Torra kvistar som rasslar och ett liv som sviker.




Fri vers av Jee Dee
Läst 689 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-10-09 21:47



Bookmark and Share


  aol
härligt vacker poesi
2008-04-06

  Lasseman VIP
Vackert poetat om livet det sköra!.. som runnigt ut i sanden!.. och försvunnit i intet.. bra skrivet min vän .. kram ..
2007-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Jee Dee