Vad får er att tro att jag är glad
att solen nu oftast lyser
Ni tror jag orkar vara stark
se, bära, trösta och måna
Säg kan det ha med mitt leénde att göra
Tänk att ni tror att jag reder mig fint
att ovädret dragit förbi
Ni ser en tapper överlevare
kämpar, hoppas, ber och tror
Kan det möjligen vara min vilja ni anar
Ack så rätt ni har
Visst är jag glad
ofta, länge och hjärtligt
Nog reder jag mig ganska bra
alldeles för det mesta
Men när glädjen är försvunnen
och ej går att finna
När jag tar hand om mig själv
som vore jag inget
Ser ni då bakom
ett ansträngt leènde
och en sinande vilja
I vilken famn blir jag tröstad