Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

1.2




Riddaren


(Förmiddag)

djävulen nedtrampad
bakom mig

inga problem
på väg mot

språnget över
djup ravin

var aldrig svårt

att stå på glasklot
vid kanten av avgrund

kan göras flertalet gånger

Och när jag ser ner mot avgrunden
ler jag bara hånfullt tillbaka

De nödställda är tacksamma

Detta var mina första steg som riddare!

~~~~~~~~~~~

(Eftermiddag)

Sittande ensam
i rogivande visshet
såg jag skymningen falla
bortom dimhöljt berg

Med mitt svärd framför mig
bad jag om fler framgångsrika stordåd

Tiden verkade upphöra

Jag minns inte frågan
men jag minns att jag svarade ja

En smaragd
sänktes sakta
ned i mina
kupade händer

Samtidigt som jag omslöt den
grep mig en stor osäkerhet

Och det var då Du vek från min sida

I smaragdens gröna essens
syntes då ett halvt bortvänt ansikte

Nedsänkt, blekt och ristat av trötthet

Orden svek mig då jag letade efter något att säga

Jag kände Din smärta och sorg
men kunde inte ta in den i mitt hjärta

Mitt mod höll inte
och jag svek Dig då

Skammen förlamade mig i ett mörker

~~~~~~~~~~~

(Natt)

Skymning gick över till becksvart natt
som skulle härdas ut i ensamhet
Den längsta natt som jag någonsin upplevt

En avgrunds bortvända port
öppnades för en fasornas nattvandring
bland dödens alla onämnbara gestalter

Bortom oändlig skugga och formlöst kaos
hördes något svagt i fjärran

I offer till safirslöjor i dis
skall ny gryning och läkedom skönjas

Förlorad kalk skall då återfinnas
för att vändas till kungakrona

Och landet skall åter grönska


~~~~~~~~~~~

(Morgon)

Vissheten att finna Graal eller dö
vägleder mig mot den första gryningsstrimman

En kvinna vid en sjö bär på ett dolt svar

Genom safirslöjor i dis faller rustningen av mig

Med barnets händer och av vintrar öppnade ögon
mottages Gåvan på rätt sätt

Jag tar mina första stapplande steg
mot det Stora Arbetet...




Fri vers av Telesforos VIP
Läst 1209 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2005-11-27 22:32



Bookmark and Share


  J.Markus.K.Brännström
Du är ju helt underbar, arbeta på! Du är inte ensammen.
2007-03-05

    Florence
För lång är en dikt bara om mycket i den borde strykas. Här är somligt mer snårigt än annat men jag ser inget överflödigt, bara lockelsen i att vid omläsningar komma meningen allt närmare.
Det är ju så du skriver, och med denna hållning har du åstadkommit några av de mest suggestiva texter jag läst på länge.
Däremot tycker jag att prosa-kommentaren i svaret är välkommen, och att dikter överhuvudtaget ofta mår bra av författarens egna upplysningar.
2005-11-28

  Telesforos VIP
Kommentar till kaxekarlssons kommentar:

Kan hålla med om att ur vissa perspektiv som dikt, så är den här dikten kanske (alldeles?) för lång. Peceval är modell för min riddare och legenderna om honom är väldigt omfattande textmässigt. Ur det perspektivet är den på tok för kort. Jag har försökt komprimera (som jag uppfattar det) hans utveckling till ett dygn, från hans ungdoms valpiga klumpighet som "blir rätt" därför han har ett gott hjärta, över hans mer komplicerade mognad som riddare och man, till slutligen hur han genom en slags pånyttfödelse till "barn" kan ta emot Graalen. Sedan har jag spunnit på vissa saker ur egen fantasi.

Det var intressant att se om det gick att komprimera en innehållsrik och omfattande legend till en längre dikt. Kanske tveksamt om jag lyckades med detta i denna dikt...
2005-11-28
  > Nästa text
< Föregående

Telesforos
Telesforos VIP