För du vill räcka mig
allt det vanliga som jag inte kan nå
och du sträcker dig och ger mig
det jag aldrig kan få

Jag förlitar mig på att du har dina händer
och jag låter dig ske som du vill
och jag vet allt jag inte kan
jag vet hur jag inte räcker till

Hur böjer sig högmod inför fall
och hur spricker bladen ut
när jag äntligen vet det
är din strävan slut

Jag vill inte mörka månen
jag vill att den lyser så starkt som den kan
jag är ett frö från vinden
och du är bara en man

Jag ger dig sol i nedgång
om jag passar in i allt
vår framtid i din hand

så ta min kärlek då, tusenfallt