Stjärnfalls-Haiku

Stjärnan häpnade
Även i en nattblank tjärn
föll en okänd vän

Bunden vers (Haiku) av Almagrundet
Läst 1638 gånger och applåderad av 6 personer
Utvald text
Publicerad 2005-11-13 01:09

Skriv ut
Spara som PDF

Almagrundet Kommentar till vera gades kommentar: Det var ganska många surrande tankar som ville in i denna haiku (som kanske skulle ha utvecklas till något annat än de strama haiku-formen) när jag skrev den. Bl a tänkte jag på om det är sig själv speglas som stjärnan ser i sitt enda och sista fall - en slags medveten reflektion om sig egen existens bråkdelen av en sekund innan den dör. 2009-11-23

vera gade ordet "även" är det som gör mig konfunderad- verkar som det är det bärande ordet - "häpna" ger kanske inte den ödslighet jag skulle vilja ha - lika Ferlin som du citerar...men finns många andra- om du kan lösriva dig från det... 2009-11-23

Tove Meyer gud så vackert...känner mig inspirerad! 2009-11-23

Melona den här var riktigt fin. tycker om den mkt. ska fortsätta fundera varför. 2009-11-22

ej medlem längre den här får mig att fnissa lite gott, stjärnor är väl också människor, bara lite längre bort? :-) härligt! 2009-11-22

Gunwale Mer uppmuntrande än Ferlins dikt, alltså... och så tolkade jag den också, som positiv! Jag njuter av att haikun sträcker sig mellan känt och okänd, litet och stort samt sorgligt/kallt och tryggt/ medkännande... (och vad mer...)! Jag tänker på de drunknade renarna (som hände nyss), jag tänker på ensam - tillsammans...och på vad det är som spelar roll: Spelar allt lika stor roll, finns det tröst att få? 2009-11-22

Almagrundet Till Mr Lindeman: Det här är ingen "äkta" haiku. Naturligtvis häpnar inte en stjärna i en sådan. Jag skrev den här som en slags pendang till en Ferlin-dikt som har fastnat: Stjärnorna kvittar det lika Man kan inte räkna dem alla sägner och sånt man hör... Det säjs att en stjärna ska falla var gång när en människa dör- Lyhörd i nätternas kyla och vindarnas frusna musik hundarna hörde jag yla, som hundarna yla för lik, änkorna hörde jag skrika och barnen snyfta för bröd -Stjärnorna kvitta det lika om någon är född eller död. 2009-11-22

Mr Lindemann Lite svåråtkomlige haiku ligger inte rätt i mun nät man läser in den den slinker lätt in i mitt undermedvetna för att där göra min tillvaro osäker i framtiden 2009-11-22

Cris Den här var lite intressant. Titeln säger stjärnfall. Men när jag läser undrar jag vem föll? Stjärnan eller en okänd vän? Vem var den okända vännen? Var det en annan stjärna då kanske. Eller var stjärnan vittne till ngn som föll i en nattblank tjärn. Vilket gör texten lite kuslig faktiskt. Endast en stjärna som vittne och ingen annan vet att på botten av tjärnen nu ligger ngn... brr...vilken rysare Så läste jag. Bra haiku. En variant på min analys: "Stjärnan häpnade vän föll nu i nattblank tjärn okänd för stjärnan" 2005-11-13