första kladdiga sommardagarna

lägger sig som ett våtvarmt omslag

över Göteborgs alla svullnader

småblessyrer och osande banesår

vi sitter uppe vid Skansen Kronan

glest kringströdda i nyfött gröngräs

som vårdslöst utkastade tärningar

härifrån finns ingen återvändo

långt nedanför oss hamninloppet

en gång ett vilt skenande hjärta

nu ett svalt konstaterande bifall

ovanför oss en koboltblå himmel

och inom oss en längtan efter blod

tjockt pulserande precis under huden

och solvarma svettlackade kroppar

runt oss stans skälvande konturer

Hagas solblekta pastellvolanger

och Vasas välstrukna kavajslag

i all sin vällustiga begärlighet

spänningen i din nackmuskulatur

känns nästan onaturligt stram

under min trånsjuka handflata

och jag vågar plötsligt nästan fråga

hur du tror det ska gå med alltihop