jag är inte den
jag var hos dig
mina rötter låg just under jorden där
alltid hotade av stormarna

flygfä och finkornigsand
på foto prydandes söndervalsad korridor


kom, bara en gång kom
och se den jag är nu




om jag fick ett enda ord
en enda stund
fick jag en enda chans


att vara lite större







jag är inte den
jag var när jag var rädd
när himlen föll

om jag tittade upp,
den som kvävdes
för att inte ta någon annans syre

se, jag är rak nu
och fick jag bara en enda sekund
att visa dig


skulle jag gripa den



torsdag,
och det är dagen att byta landstingslakan
blå randen vikt ut

skinnet vikt ut
och in

tankarna lyfter så lätt här
och man behöver inte

hålla fast någonting
fick jag bara hålla


dig en enda natt
skulle jag släcka solen
för att inte väcka dig


och jag skulle andas
mig in i dig