När hon kommer in i ett rum är hon självklar i den plats hon tar, utan att göra några åthävor. Hon har sett mycket, tillräckligt för att kunna skilja en lackad yta ifrån djup. Snabbt har hon lärt sina läxor och filtrerar vant bort det som är för tunnt, oavsett hur färglatt det än ter sig. Likväl är hon öppen inför varje stund, för det som är genuint och som har något att ge. Hennes skönhet ser hon till att vårda med en klädsam distans.

Hon kan finna ro i tystnad, även med andra människor, utan att bli osäker. Hon kan sitta själv vid ett bord, utan att känna sig ensam. Hon kan stå stilla vid ett vägskäl, utan att känna sig vilse. Hon kan vurma för nya tankar, lika ivrigt som hon kan raljera över enfald. Hon har Ulrika Knutsons röst, Margareta Krooks utstrålning och Inga-Britt Ahlenius skarpsinne. Hon äger en proper klädstil och tuggar diskret när hon äter mig på håll.