blir suddigt

med

svårtolkade konturer

som om det är mycket långt borta

som om det tillhör en annan värld

tar en gråsnårig döende slånbärsbuske

i sin famn

och vaggar till slutet

luften är tung

fyller

täpper till näsa

en mun på glänt

styvmoderliga violer

lägger sina kinder mot

unga vilda vivor

vinden ger en virvel

av lystnad

och

ovanför allt

skriver himlen

var så god

ännu en ny

oprövad sommar…