Hon


Jag trodde hennes värld var en del av


Min


Sömn


Tog


Hon

Som ler



Alltid leendes kan aldrig hatas

Tills...




Allt har du speglat

Mina minnen

Mina vänner

Mitt hat


Du är en spegel av mitt misslyckande

Mitt liv som sämst

Mina rum jag vandrat...




Men jag förlåter...



Hur

Kan en kvinna

Föda barn

Till en man

Som varit lyckan i annans bröst

Och


Hur kan hon stå stum

Trots rop av svek

Jag förlåter

Ja

Jag förlåter


Leenden


Leenden

Hat

Saknad

Svek

Författad verklighet


Jag har henne på hjärnan

Honom i hjärtat

Och någon annan i annans famn


Så jag har inget


Men jag förlåter




Kanske ibland gråter






Men förlåter