Jag hade liksom ändrat mitt sätt att hålla huvudet



Det var inte längre fyllt på tankar om dig...


Och jag hade ändrat mitt sätt att gå

För gatorna var inte så hårda som då du var ur dina sinnens fulla bruk

Jag brukar sluta ögonen hårt ibland
Så att jag kramar ur det sista som bara ligger lite lätt på ytan men som jag så vill spegla mig i

Varför är ytan av av det hav vi hade
Så spegelblank?


Jag saknar lite stormen ibland...

Då man fick hissa segel
Och hålla hand...



Men jag håller min haka lite högre ovanför mitt hjärta nu

Du...


Du skulle inte känna igen mig


Tror jag



Du


Om vi igen möttes...