så som drivved
kom hon till mig

och jag torkade och vände
ut och in på en hud
hängde frågorna i kastanjeträdets


lägsta gren
strök hennes hår

bakåt
och lade mina läppar
vid hennes öra

andades in
det hon redan hört
och en kungsörn
svepte över törstande fält

förbi


det var som om den svepte
bara för hoppet


vårt
/
ingen kom till tals
i ord

men mer blev sagt
denna stund
än i böckerna från förr




och när hon blundade
höll världen andan
för den ville inte väcka

ville inte snurra varven


om hon inte följde med