Hur det faller sig, som snö en midsommarafton.
Det har ju aldrig burit mycket frukt, någonsin.

Om man letat i gömmor genom vindlande tröst, hur har man då gråtit?

Jag har brukat hålla ansiktet som högst när
det regnat och jag gör det än.

Mina aftnar är som andras.

Det är där jag vänder som sagorna kommer
mot mörker till vintersolstånd.

Där har jag dansat som förut,
Man gör det så bra där allting stannat och
fasorna kuttrar på avstånd

Jag har punkterna mellan rummen och du är
dit jag kommer tillbaka.

Alltid. Tillbaka.