Dikt
Om modet att faktiskt stanna kvar.




Vet inte riktigt när det hände
det var nog för väldigt lände sen
när vet man om livet vände
och det som kom blev sen?

Kände andetagen tynga
som mest i skydd av dig
benen blev så svaga
när modet lämnat mig

Lustigt att med självinsikt
förlora nåbarhet
just då kunde jag gömma mig
djupare än det

Så helt stilla befann jag mig på färd
livsbejakar, rämnar
jag blir fri från dig
när modet lämnar