Hur drar dimmorna
och hur sjunger de

Man hör dem sällan i stadsmiljö och de syns aldrig mellan
gatorna och affärsstråken.

Jag hade satt mig till vila, vid en parkbänk nära älven.
Jag såg dem smyga försynt.

Jag blev inte rädd för de stora skratten och de yviga gesterna
jag berusades inte av kyssarna i bänken bakom.

jag vandrade vid.

Man kan göra det i tankarna om det vill sig så.




Och som jag sjöng.