Ibland landar jag som våta kvistar brutna
jag har gjort allt det förut
och sena sommaren lämnar
sina avtryck utan slut

Bred mig varma höljen
du vet att jag ser bakom
vi pratar utan ord du och jag
och du kom

Det är sällan vikar döljer sig
och myrar är inte lätta att se
men om du någonsin såg mig
var det stående leende

Du vet att mina knän är blöta och jag
vet att du hör sånger från min mun
och hur mina armar räcker dig
och hur du möter mig stum

För dig är jag maka och mor
och städade golv
och som allra tröttast om dan
innan klockan slår tolv

jag är en bristning på kartan
en felande länk på rätt sätt
att älska mig
kan aldrig vara lätt

Du vet att jag är din
än fast min själ vandrar annat
du vet att jag är din
för att jag stannat

Som nysnö
fast vinter är långt ifrån nära
kryp samman med mig

kära.