De har hav emellan oss
och sinnen.

Ibland när jag stilla ser känner jag
förebråelserna


därsom de stupar står jag

för att jag föddes här
som en halv ibland svenskar

men mer än du.

Jag är stannande, du är flyktig
som ett vindstråk sedan länge glömd.

Bara dina bruna ögon samman med mina.

lika långt som nära och
många många mil härifrån
äter du din middag i hast


om du ens lever.

om dina barn ens går i skolan
om de ens finns

längre.


Jag såg dig som hastigast, som en dunig nyfödd
i fel ände av ett välkomnande

som en berest människa
i fruktan.


Här där sol skiner så demokratiskt.