Vissa har dagen som en sol under armen men jag har
dagen längst inuti
som ett smycke att bära ljust under himmelen
som något att bli.

Vissa har natten som en knut under kudden
som något att vrida sig ur
jag har natten som en sång på gitarren som
en visa med lite moll och mycket dur

Det är inte det att solen aldrig mörkas
att jag aldrig fasar gryende tid
det är det att jag väljer ljuset
och att jag i mörkret ej dröjer därvid

Det är inte det att jag alltid sover
att fasan aldrig klumpar mitt bröst
det kan vara att jag tycker mig ana
att stjärnor har en sällsam röst

För dagen och natten är en del av mitt liv
en väg jag ständigt måste gå
Och hur allting än breder sig
så är det den vägen jag får

Så dagen får bära ljus i sig och moln
då och då
och natten vara mörk och väldigt svart
så länge dagen är målet att nå

För så vandrar livet, som ett
tidglas de dagar som mätts ut
och vandra dem med ett strömmande skratt
är min glädje tills dess de tar slut.