När till och med katten är väderleksdeppig
och ensamheten helt dig uppslukar
du sitter med minnen som bara gör ont

Du försöker att minnas det ljusa du haft
du ler litegrann och tänker på lyckan
men sedan kommer den tröstlösa gråten

Du provar istället med elaka tankar
och minns alla misstag och hjärtlösa gräl
i bittraste tider av dåliga villkor

Visst var det också en del av vårt samliv
Du finner en mängd av misstag och fel
fast ändå du gråter så tröstlös i saknad

För egentligen handlar det bara om kärlek
och inte ett dugg om bra eller dåligt
Den kärlek du gav mig som aldrig kan dö