Du lurar små benhängda mossor

du vill lägga dig att vila i dem
du glömmer sedan allt du kan om vägen
vet inte hur du sedan hittar hem

Du svärjer alla hotfulla eder

och bryter varje mening som du vill
klagar över levnadens försening
och om att allt inte blir som du vill

När sjöng du orden i mörker

sist

När trummade du visionernas dans

när hämtade du urtida lektioner

Nä såg du in i blickar utan sans


Hur visste löpan färdarna att hållas

hur ritade du sanningen i snö

vart hämtade du helandet till ditt hjärta

vart lade du det senast att dö

Brinn för din ånger och längtan
ta staven skaka världar itu

Det finns inget annat som gått hädan





förutom tvivlen och lögnerna och du.