På darriga ben och med skakande händer
jag äntligen ser att programmet är slut
Så mycket jag undrar om när det vänder
om jag slutligt med fötterna först bäres ut

Är jag ett offer för falsk propagandra?
En rest från en fruktansvärd trettiotalstid
Jag stannar så upp och hämtar min anda
och rannsakar självet och blir riktigt blid

För ärligen - allt är ej lögner och svek
eller ens "Kraft durch Freude"- tänk
Får väl skylla mig själv och tänka på lek
Varför sitter jag jämt på de tävlandes bänk?