Du vet inte vad jag tänker på. Ibland undrar du och jag svarar att det
inte är någonting. Men det är allt.

Jag kan inte säga att jag ligger i en mossa för
det finns ingen här.

Och jag vet att du undrar vad jag ser på men hur ska man beskriva ingenting?

Mitt ingenting har tak och fyra väggar och ändå är det allt. Ändå
är det älskandet i det.

Det är inte att vi flyger utan hur och jag gör det bara lite mer stillsamt.

Och nej jag tänker aldrig i bilder och inte heller i ord. Jag är och var förr.

Ibland ber jag dig att vara tyst då ingenting blir för stort.

Du kan inte nå mig då.

Bara det vita och min fyllnad i det.

Och det är allt.