Jag har aldrig räknat

markerna du gått på eller hur många
månar du vandrat

Dina vingtag över myrarna förde
med sig doften av stigning
och Hjortronblomster.

Jag hade trummorna då.

Som orddansen hög och lika berest
jag dansade, vet du med
Orrklon runt midjan.

Du har aldrig sett mig så

Jag hade vedmark under fötterna och rykande eld
från min näsa

Som en jord i försvar för sin stig.

Det var när jag lagt mig till vila där
och lingontuvan bar som en kudde du såg

en jordbrytande.

Man kan bli sådan av bedjan.