jag hostar upp slagskepp som glider trögt genom tjockt, ända tills jag tjöver mig själv och skeppet seglar iväg ner genom avloppet ut mot öppna hav
min skalle är bomullsfälten i karibien, där plockar människor buskarna rena framåt middagen och jag kan åter känna doften av svenskaste höst

denna yra, denna hetta som får mig att ligga stilla nattetid
och när dagen kommer är marschen lång

jag önskar mig kvisthål att andas genom
och rimfrost i min panna