Hur var det nu du visade mig
höstregn.

Våta trottoarer har alltid ett blänk om
natten som jag saknar.
något våtgrått som skimrar där

jag inte.

Och himlarna är ljusa då men ibland husen
mörknar det. Aldrig blir det svart.

Jag har ingen våt asfalt eller betong där jag bor.

Uthusen står mörka och öde som om de
väntade förfall.
Månen speglar rostiga plåttak och
det enda neonljus som sänker sig är
norrsken som kastar kaskader.

Dina ögon är gamla trånga diken
som jag mot dig

Våt, mörk och återhållsam


Här är svartaste svart.

Tunghjärtats slag som hudar på tork.

Barngråt i skogen när räven kallar och
stora rysryggar om man är naken.

ute

i slutet av September.

regnmjuk din hud
mot gräs
jag ligger.