Jag ser men säger inget för hur skulle jag kunna det? Det skulle vara att klampa in och kritisera ditt val. Du är kanske nöjd.

Men jag ser och jag tänker.

Och ja, jag mår illa när jag ser hur du utplånar dig själv och sätter dig själv i sista hand.

Alltid i sista hand.

Du jobbar, tar hand om barnen, hemmet. Alltid ensam för han jobbar jämt och skulle han vara ledig  ordnar han barnvakt för han har ju så mycket han måste ordna.

Loggar in när han kommer hem, nya kontakter på facebook har han tid med. Det gäller att synas och höras.

Tänker han på sin familj när han satsar tid och engagemang i företaget och slår på stort till semestern?

Ni har semester och har ställt upp husvagnen. Där på campingen slappnar han av. Med en öl i handen ränner han runt bland husvagnarna och tar hand om de sociala kontakterna. Skryter och skrävlar.

Du håller ställningarna, känner ansvaret. Håller med, håller tyst. Rättar dig efter honom.

Kanske du tänker att han måste få ha lite nöjen också, han jobbar ju så mycket. Han behöver vila. Så du tar hand om sjuka barn när han är ute med den nya vattenskotern.

Du åker in till stan och shoppar lite och känner för en stund en känsla av frihet, om du inte har med minstingen

Sen åker han hem och jobbar, du stannar kvar med barnen. Fullt upp med att ta hand om hela dagarna.

Han nätverkar, med mobilen tryckt mot örat loggar han in när han kommer hem till ett tomt hus.

Du skyddar familjen, håll ihop fasaden.

Det är bara en tidsfråga. För snart måste du väl se.

Ja, jag väntar på att du ska vakna upp och se vilken egoist han är. Han har aldrig tid förrutom när det gäller egna intressen, då går det att prioritera. Det har du väl märkt? Men du vill kanske inte se det?

Ja jag mår illa när jag hör hur nedlåtande ton han har mot dig, hör du ens det eller är du så van?

För han är ju bäst och smilar upp sig för vissa men andra är bara idioter och usla på att göra sitt jobb. Ska man verkligen prata så nedlåtande om andra till och med om sina anställda?!

Jag ställer upp som barnvakt för att ni ska kunna jobba men egentligen skulle jag vilja skicka iväg dig ensam på en lång semester så du skulle få kunna tänka på dig själv någon gång.

Sätta dig själv i främsta rummet och bli sedd och uppskattad.

Ja, jag mår illa när jag ser den blänkande nya mercedesen stå på gården. Det är bara  ett sätt att visa att han har kommit sig upp här i världen men inomhus har ni ännu inte fått ordning efter flytten, ändå är det flera månader sedan.

Men hur skulle du hinna som har ensam ansvaret för att det fungerar i vardagen. Han drar in pengarna och i rummet hänger en ny lampa.

Han är inte där som vanligt och du borstar tänderna på minstingen och frågar om jag kan hjälpa till med att få iväg grejer till återvinningen.

Aldrig har jag hört dig klaga och jag tänker hur länge till ska du orka syster?