I natt är det kallhamrat och
frosten hopar sig som ett
dike av snö i mina öronsnäckor.

Det är bara insikten i hur kul det skulle se ut om
jag skakade på huvudet som hindrar mig
från att göra just det.

Ljudet av smältvatten dånar som en fors
mot innerörat.

Det påminner om snäckor och snäckor påminner
om hav och sommar.
Det är långt dit nu som med mycket annat i livet.

Lika bra att stå kvar och vänta då.
Jag gör mig säkerligen bra som snögubbe med.