I mörker och fukt lever du
ditt inre regn förvandlar världen
och gör den sjaskigt grå

Det finns ingen väg tillbaka
så acceptera du och bär bördan
som nästan spränger dig

Men en gång när du tar sats
för att med all kraft dra lasset
över ännu en ojämnhet

Känner du visserligen tröstlös
att ett hopp har övergivit dig
men att ett annat börjat spira

Fyll då lungorna med ny luft
och känn doften i fjärran
av en annalkande vår

vila innan du igen tar spjärn