hösten 

vacker

om jag levde i stunden

eldens färger

kylslagen luft

klarhet

så friskt

så nedbrytande

förmultnade höstlöv

vissnade blommor

pendeln saktar ner i vila

i tankarna möter jag redan det som komma skall

ännu en vinter

iskalla fötter

stelfrusna fingrar

påpälsad till otymplighet

insnöad i skymningsdagar

frusen och dan stretar jag på med isiga rutor och kalla säten

spåriga vägar

mörka morgnar

så tröstlöst

då vill jag bara dö en smula

ännu är hösten vacker 

om bara jag kunde hålla mig kvar i stunden

inte tänka framåt

på ovädersdagar

kyla och mörker

inte tänka framåt

då missar jag det som är nu