Jag har allt inom mig och
det följer mig ut och jag ser, ser fast jag inte tittar.

Kängorna gör märken i gruset och det
förenar sig med andra små, mindre och stora.

Granstammarna reser sig högt över och det
singlar av guld genom solljuset och jag
har det inom mig det vackra vackraste.

Bössan hänger oladdad över ryggen.

Ibland

är det sådana dagar. Och jag har dem

inom mig, som ett glänsande sparande jag sådana

här timmar fyller.