vissa sidor av mig själv vill aldrig förlåta eller glömma, men en gång var jag en hund som tog dessa ord till mig:
som en hund ska du leva ditt liv och dö
leva ditt liv och dö din jävel
dö dö dö
Bitter rutten själabro
Därför vill jag aldrig att du kommer nära igen
Därför blir jag rädd såfort jag är ensam med dig
Därför passar vi inte att umgås
åtminstone inte så ofta som goa vänner gör
Därför kan jag inte glömma det du gjort fel mot mig
samtidigt som jag lätt glömmer de fel jag gjort mot dig
Därför hittar jag aldrig en balans
Därför blir det alltid för varmt eller för kallt
DE ENDA GÅNGER JAG VÅGAR SÄGA ATT JAG ÄLSKAR DIG ÄR NÄR JAG ÄR RIKTIGT FULL
Därför föraktar jag dig i veckor när du avbokar en träff (inte dejt) i sista sekund
DINA FEL MOT MIG ÄR STÖRRE ÄN MINA MOT DIG
Därför vill jag inte veta av din lycka
Därför är jag avundsjuk
Därför vägrar jag acceptera ett till ultimatum av dig
Därför rev DU bron när du stängde av den och sedan satte mig på hölstret så fort den öppnades igen
Därför kuvade du mig utan att du visste om det
JAG BLEV SOM EN JÄVLA HUND FÖR DIG
EN HUND
EN HUND
EN HUND
liksom för alla kvinnor jag haft kär. utom en.
Jag vet att många av felen är mina.
Men nästa gång du undrar om bron ska bära eller brista kommer jag slänga mig ner på den med all min tyngd så att den rasar ner i avgrunden och aldrig kommer upp igen.