Trots alla skrik och alla försöka att förklara är rätten inte min.

Inget jag känner bär rätt.

Inget i mitt hjärta är rätt.

Allt är irrationellt och helt befängt.




Alltid fel.


JAg och herr psykologen ska nu försöka få mig att nöja mig med mig själv och det ska knapras piller utav helvete.




Jag ger upp mig själv.




Ajöss.

JAg slutar härmed gnälla här på denna sidan.


Tack för att ni läst