Ibland tänker jag att jag är olika.

Inte alls lik fjälliga kottar utan rispar huden helt
lätt över din smörgås.

oskalad är själen från tvenne hjärtan.

Vilsamma vidunder över vägen och små fötter, jag äger ett par. bara.
fast jag går som fler.

Och än fast jag går står jag kvar och förfröar mig

ett och ett i taget



som tankar gör när det beger sig för att sedan stillna
och svalna.

Bege sig hemåt till middag.